Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten.

Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom jag kände mig fångad. Rutiner är bra, men slentrian är tråkigt! Och det har hittills blivit en nystart på många sätt: nytt jobb för Ola, inget jobb för mig utan fullt ut mitt företag, till och med en ny bil har flyttat in. Nytt hus som inte kräver det underhåll och skötsel som en gård gör. Inga djur förutom hundarna. 

Jag älskar det. Att kunna lägga upp min tid som jag vill, välja vilka projekt jag jobbar med, skapa nya samarbeten och hoppa på intressanta idéer. Även om jag antagligen jobbar fler timmar nu än innan (trots att jag egentligen har semester) så känns det inte så. 

Visst är det en förändring att flytta från 140 kvm hus med stall och stor loge och 3 ha mark, till 59 kvm hus med förråd, garage, och 2000 kvm trädgård. Det har blivit närmare 30 vändor till tippen, med fullt hästsläp varje gång. Det har varit skitigt och tungt, och känts hopplöst emellanåt - men lite i taget så har det blivit gjort! Det vi har kvar är sådant vi faktiskt både vill ha och behöver. Kanske fortfarande liiiiite för mycket prylar, men betydligt bättre!

Vi började sova här för 10 dagar sedan, och började med att konstatera att våra nya vitvaror inte fick plats...Standardmått är inget för gamla hus! Så vad gör man? Vi kapade bänkskivan och tog ner halva väggen - problem löst. Nästa överraskning var när brunnen sinade efter en halv dag. Inget konstigt efter denna sommaren, och man klarar sig förvånansvärt bra med vatten i dunkar! Tack och lov tillhör församlingshemmet några minuter bort Olas arbetsplatser, och vi fyller på vatten och duschar där. Tvättat har vi passat på att göra i vårt gamla hus, hädanefter får det väl bli en tripp med full tvättkorg en heldag till någon glad släkting med kommunalt vatten :)

Hela familjeflocken trivs utmärkt. Lite i taget resulterar pusslandet med att få plats med våra saker i en trivsam miljö med var sak på sin plats. Hundarna har hittat sina liggplatser, och älskar att strosa runt i trädgården. Vi går promenader på nya stigar i skogen varje dag, naturen här är ett paradis!

Äntligen har jag haft tid (och ro) att ta med kameran ut i trädgården. Här är vildvuxet, men under alltihopa finns en riktigt fin trädgård med många roliga växter.

Fotomodellen fick hänga med och öva lite till sin stora glädje! På lördag får hon jobba för maten - jag håller en foto-workshop som jag verkligen ser fram emot.

Lite så ser det ut just nu, mitt liv. Mycket frihet. Lite för lite rutiner, men det kommer. Och definitivt ingen slentrian!

Då vaknar hon till liv, kelpan.

Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n ger som bäst verkan. Promenader är överreklamerade, säger hunden som vanligtvis lätt promenerar en mil och vill ha mer.

Att det är värmen som påverkar är det ingen tvekan om.

Klockan fem på morgonen startar uppvaktningen med leksaker, näsdukar, eller annat skrä...förlåt, skatter (en trasig bajspåse som är ärligt stulen från hyllan har HÖGT värde!). Klockan sex går vi upp, och tar en morgonrunda. Hon skuttar framför mig, bus i blicken, biter i mina skor (eller värre - mina bara anklar). Tillsammans med Valle går vi över fälten och njuter av svalka, lugn, och tidig morgon. Ibland hänger gamla Tant Mårran med, och lunkar runt i sin egen värld. Valle ser till att hon inte virrar bort sig alldeles, han tar ansvar för "gamla mamma" (styvmamma, men bandet är starkt!). Kelpan springer i förväg, väntar in, bjuder upp till lek, undersöker världen, och njuter.

Efter frukost har temperaturen gått upp några grader, och dagens sovande och sökande efter svalka tar vid. Vilket rum är svalast idag? Om hon öppnar dörren och fixar korsdrag så blir det bättre (jag stänger ytterdörren MÅNGA gånger per dag.) Om det råkar mullra lite i horisonten så går hon strax in i "livräddar-mode", och kryper ihop vid mina fötter. Åska är inget för kelpor som helt plötsligt känner sig oerhört små...

Och sedan vaknar hon till liv framåt 20.30 - världen är i skugga, bollen letas upp, och hon bjuder in till dans i trädgården när vi egentligen bara ska ut och kvällskissa...(vi har tidiga vanor i min familj, både morgon och kväll). Helt plötsligt är hon faktiskt världsbäst på allt från tävlingslydnad till freestyle! Så självklart dansar jag med, och vi har kul ihop. Hon har ju sovit hela dagen, hon är pigg som en isglass! 

Så har vi det just nu. Tidiga morgnar och sena kvällar - då lever vi.